Om kärlek, drakar och äventyr

I oktober sjöngs det och firades så det stod härliga till – sonen fyllde år och fick boken Charles Granpiers äventyr Drakblodsfröna av Henry Bronett.  Lite fylld av förutfattade meningar trodde jag att den skulle handla om cirkus och cirkusäventyr då författaren för mig förknippas med Cirkus scott. Sonen läste och läste och fastnade ibland för lite ovanliga ord, blev lite rädd ibland och visa kvällar när jag kikade in i rummet låg han och skrattade för sig själv.

Bronett tar tillsammans med illustratören Andrea Femerstrand med oss på ett äventyr med många bottnar. På ytan hittar vi en äventyrlysten pojke som under sommarlovet delar en fantasi och en dröm med sin farfar. Vi möter drakar, elaka människor, fantasihästar och längtan efter att få önskningar uppfyllda. Lite gömt under ytan hittar man en riktig kärlekshistoria där du möter farfar och barnbarnet.

”Du får inte gå än pojke. Vi har massor kvar att göra. Jag har ju inte lärt dig alla blommor i trädgården än och vi ska till Paris, du och jag. Jag vill visa dig var vi bodde när jag var liten och Eifeltornet. Där var jag med din pappa också. Vi promenerade som du och jag, hand i hand genom hela staden gick vi. Och sen tog vi hissen ända upp till toppen. Utsikten är fantastisk! Man ser hela staden. Du får snällt bli kvar här, pojke. Du kan inte gå än, inte lämna din farfar ensam. Han klarar det inte förstår du. Hör du, vad jag säger? sa Jean-Luc och såg på Charles, du får inte gå.”  s.130

Lite varstans i boken gör Bronett små djupdykningar. Det som på ytan är ett spännande äventyr är också en historia om rätt och fel, om moral och etik, om att inte önska för mycket och om att de rätta önskningarna är de önskningar som inte är själviska utan givmilda och generösa. En saga med en mening, precis som en riktig saga ska vara.

Boken är Bronetts debutbok och vi kan följa många av hans tankar på bloggen http://www.goldkette.se/.

Under januari lottar vi ut 5 ex av boken bland alla pockare, så håll utkik i brevlådan.